goldengodis

 

 

Idag bar det av till skogen igen. Den här gången för lördagsträning förstås. Ett gäng "tanter" i skogen, då blir det en hel del babbel men oxå en hel del rolig och nyttig träning.

Från början var tanken att vi skulle hålla till här i Gårdeby och köra Walk Up på fält men jägargubbarna hade bokat upp dagen och dem ville vi inte krocka med !! Så vi tänkte om och bestämde oss för att åka till Klinga.Toppenhärlig skog så inget fel alls på det.

 

Nu var vi ju ändå sugna på det här med Walk Up och bestämde oss för en variant som funkade att köra på stigen upp genom skogen. Istället för walk Up i bredd körde vi på led.

 

Millie var med ute i första gruppen tillsammans med Spike och Enzo. Annelie var kastare till höger ut i skogen, Birgitta till vänster och Gunilla var kastare bakom och höll styr på det hela. Utan att vi förare (eller hundarna heller för den delen) visste vad som skulle hända. Vi gick fotgående stigen framåt och fick markeringar till höger och vänster in i skogen och något linjetag bakåt på stigen. Gunilla bestämde turordningen och vem som skulle hämta (kunde vara både hundar och mattar)

 

Super, super nyttigt träningspass som var super, super svårt för Millie. Hon som oftast är kopplad när hon inte är i arbete (för att inte ta saken i egen tass) och som oftast inte kör växelvis med flera andra.

Uj uj uj vad mycket folk och dummysar det var att hålla reda på i skogen !!!

Hämta in dummysar var inga som helst problem men fotgåendet, att vänta på sin tur och stadgan var verkligen inte mycket att hänga i julgranen.  Alldeles förfärligt jätteglad är hon i alla fall och hon är förlåten förstås. För Matte blev det en riktig aha-upplevelse att i Mattes ögon lever hon numera på gamla meriter. Nu får jag skylla mig själv att jag inte jobbat med och tränat dessa saker tillräckligt (träning är ju färskvara eller vad säger man)

 

 

Ebba kom ut i sista gruppen. Inte så mycket till grupp egentligen för det var bara Theo och hon kvar men då fick de jobba desto mer. ;D

Även här blev det lite av en aha-upplevelse för Matte att Ebba växt alldeleas otroligt i apporteringen utan att jag knappt märkt det. Så himla okomplicerat och säkert känns det att ha henne vid min sida. Inte alls särskilt stressad eller uppe i varv numera och inget skällande

Hon är lite långt fram i fotgåendet men håller sig där utan problem. Ordning på stadgan och vänta på sin tur var inte heller några större problem (något litet misstag att gå på fel apport kanske men det såg inte Matte) =D

Fin-fina markeringar där man ibland stod så man varken såg kastare eller dummy. Verkligen supernöjd med Ebbas insats.

 

Som vanligt en härlig lördagsträning med gott fika. mycket babbel och trevliga, glada människor förutom den braiga träningen !!!!!